yerushalaiym

"Välkommen Dennis! Vad kul att du kunde komma!" utbrast Laura när hon slagit upp dörren som nästan träffat mig i pannan.
Hennes make Thomas dök upp från köket när jag klivit in i hallen för att klä av mig "Men tjena Denkan!" skrockade han och gav mig en smärtsam, grabbig dunk i ryggen. Jag stämde in i hans skrockande och därefter dök kreativa-Lars och Maggan upp för att hälsa på mig. "Det var länge sedan! Alltid kul att träffa dig, Dennis" sa de i kör och tog i hand. Jag log till svar.
Det var inte det bästa stället att fira midsommar på, och inte heller det bästa sällskapet. Men vad gör man inte för att hålla en tradition vid liv?
Jag tog en välkomstdrink och gick in i vardagsrummet för att hälsa på barnen.

Laura var den typen av kvinna som planerade allt i minsta detalj, ett schema med detaljer som slaviskt måste följas. och sedan jag kom någon minut för sent spenderade hon den närmsta timman i köket för att kunna korrigera schemat samt meddela att kvällen troligtvis skulle förskjutar tio minuter framåt, om vi inte kunde tjäna in den förlorade tiden under pausen mellan allsången och diktläsandet. För att försöka ge ett spontant intryck har hon övat in ett tillgjort fnitter som hon lägger av varje gång hennes make säger något, eller när det händer något oplanerat.

Thomas var hennes äkta hälft, raka motsaten. Den spontana mannen som inte alls vill planera, inte ens maten. Allt ska vara spontant och käckt. Inget skulle vara planerat; förutom alkoholintaget, som var planerat att nå en maximungräns varje år.
Kreativa-Lars och Maggan var paret som mer känns som syskon. Lars var även musiklärare och älskade allt som hade med musik att göra. Maggan däremot var av den nervösa sorten som vill göra allt gott, men misslyckas i klumphetens namn.

"Då kan ni gå ut och sätta er i partytältet vid era namnbrickor så skall maten serveras om 4 minuter, se så. Rappa på." fnissade Laura.
"Det finns ett barnbord och ett bord för oss vuxna" tillade Thomas; "Eftersom du inte har något sällskap ikväll får du sitta vid barnbordet, Dennis". Han böjde huvudet i 45 grader bakåt och skrattade åt 'skämtet' så hela kroppen hoppade.
"Men thomas då!" fnissade Laura och daskade till honom i rumpan. I samma med dasken rapade thomas och skrattade än mer.
Förmodligen hade Laura planerat det första skämtet, men rapen var oplanerad vilket fick henne att bli röd i ansiktet och stressad av insikten att ha förlorat 3 sekunder av den planerade tiden. För att få igen den tiden struntade hon i att invänta oss andra på den årliga skålningen.

Efter måltiden hade dukats av meddelade Laura att vi hade 20 minuters paus, och då fick vi itne vistas i partytälter, för det skulle komma en överraskning.
Alla förflyttade sig inomhus och småpratade medan barnen försvann in på sina rum.
 Vi kunde höra hur Laura visslade där ute när hon gjorde iordning överraskningen
"Så ja, välkomna ut" hon stack in huvudet genom altandörren och log förnöjt.
Väl där ute möttes vi av samma tält som vi lämnade 20 minuter tidigare.
"Var fan är överraskningen?" svor Thomas.
"Ser ni inte?" fnittrade Laura lite nervöst.
Det blev tyst och alla såg ut som frågetecknen.
"Ja, nu ser jag. Laura har oppererat brösten" skrockade Thomas. 
Lauras ivriga fnittrande försvann.
"Jag har bytt ut servetterna.. Istället för blå-gula så har vi gul-blåa", sa hon som om det varit världens mest självklara sak att lägga märke till.
"Ja, det såg jag med ens jag klev ut här, Laura" smörade jag.
Laura började fnittra och vände på sig för att hämta efterrätten.

Vi åt efterrätten och hade det riktigt trevligt. Vi sjöng allsång och hade tjänat in de förlorade 10 minutrarna. Under allsången stoltserade Kreativa-Lars och Maggan med stämsång i alla Lasse Berghagens låtar och sjöng även "det ska va gamla låtar" i klassisk family four-tappning. Kreativa-Lars hade även med sig sin gitarr som han stolt spelade på, medan Maggan stod bredvid och kompletterade med hennes allt för nasala sopran-stämma.
Thomas som är den mest omusikaliska som vandrat på denna jord försökte dricka öl i takt med musiken.

"fetter å arslen, dä ä fan dä bästa som finns" säger Thomas när musiken tystnat. Han ser sig rödögd omkring för medhåll. Den enda som fnittrar är Laura, ett nervöst skratt; ett skamset skratt.
"ja då var det dags för lekarna då" fnittrar hon i ett försök att byta samtalsämne. Vilket hon lyckas med.
Först ut var den traditionella leken Kast med stövel, som jag skulle tagit med mig. Med huvudet i det blå glömde jag det. Thomas som fått i sig för mycket tycks få en snilleblixt och föreslår "kast med litet barn" istället; ett barn mer eller mindre gör väl inget, eftersom dom ändå var oplanerade, argumenterade han.
Laura fnittrade än mer. Ett tag trodde jag hon skulle kissa på sig.
Nu var det dags för kreativa-Lars att göra entré:
"Vi kan ta ett par vanliga skor och knyta ihop snörena och försöka kasta!" Maggan blev helt tänd på Idéen och sprang in för att leta ett par passande skor. Laura började argumentera till att det inte alls går för sig, kast med stövel heter så av en anledning. Hon drog en fantastisk liknelse: "Hur vore ett förhållande utan en kvinna"
"underbart!" skrockade Thomas där han knappt kunde stå på benen och halsade tyskimporterade öl.

Jag kan inget annat än att hålla med.

Det slutade med att Kreativa-Lars och Maggan stod och lekte "Kast med två ihopknutna skor", Thomas satt i partytältet och försökte läsa ölens innehållsindex på tyska och Laura gick in i köket och grät över hur hennes perfekta midsommar förstörts p.g.a. "ett svin till make".
Thomas och Lauras dotter kom ut med ett meddelande från sin mor "Pappa, mamma säger att om du inte hasar ditt fulla arsle in i köket så är det du som kommer agera julskinka nästa år."
"Är det nån som ska röra på sig så är det den feta kossan som står där inne å bölar!" skrek han och salivet flög åt alla håll.
Han har alltid varit så charmig, Thomas.

Jag gick i samma minut som Kreativa-Lars och Maggan bestämde sig för att sjunga lite "stämningshöjande" musik.
På avstånd kunde jag höra hur Laura skrek i köket och hur duon stod utanför och sjöng "always look on the bright side of life"

I ett hyreshus, någonstans i Sverige, bor en kompis. På andra våningen.
För att komma till andra våningen måste man gå en trappa upp.

På första våningen bor också en kompis.
En "kompis"
En sån där man helt undviker i alla avseenden.
Men som man alltid misslyckas med.
P.g.a detta har min kompis på andra våningen blivit lidande, de spontana besöken har blivit allt färre; eftersom man aldrig lyckas ta sig upp för trappen oupptäckt.

Nåväl
Jag beslutade mig för att besöka min kompis ovan där en dag i maj. En fika med saft och nybakta bullar kunde inte annat än båda gott.  Solen stod högt och blommorna lekte med vinden. Det var en fantastisk dag. Inne i trapphuset smög jag mig fram till trappen med min fikakorg, första trappsteget blev avklarat och sedan andra. Skulle jag bli oupptäckt? Jag log för mig själv över min oturliga tur. När jag precis skulle runda krönet i trappen hör jag hur ett lås går upp bakom mig och jag skall precis till att flyga upp bakom krönet för att gömma mig när jag hör en bekant röst.
En FÖR bekant röst.

"Hej Dennis!", där stod hon, med båda händerna bakom ryggen och log brett så tänderna lyste. Hon tittade på mig och himlade med ögonen.
"Har du kommit för att leka med mig idag?" Hon fortsatte himla med ögonen.
"Öhm, ne.. ehh.. faktum är att... jag ska upp till min vän här ovan och fika" svarade jag och insåg mitt misstag aningen för sent.
"Men oj vad kul!! Jag som har varit så sugen på fika hela dagen!" sa hon och i ett litet skutt var hon uppe på samma trappsteg som jag.

Jag ringde på dörren till min vän där ovan och den öppnade sig snart. "Åh vad kul att du kommer!" Hennes ansikte lyser likt solen utanför. Tills hon får syn på vem som står bakom mig. Ansiktet blir likblekt och på några sekunder tycks hon åldra 40 år.
"Hej hej" smilar helvetet bakom mig.
"Jag.. kom på en grej.. vänta lite.. jag ska bara..." sa min vän i dörren och med ens stängde hon dörren och låste. Jag förstod att hon aldrig skulle öppna igen.

Hela trapphuset blev mörkt när hon stängde dörren.
jag hörde rösten bakom mig:  "Det ska bli så himla kul med fika! Kanske vi kan gå ner i parken och sitta och titta på alla hundar som leker med bollar!"

"Det är så kul att få besök av dig, Dennis"

Inatt har det snöat väldigt mycket.
Och då menar jag mycket.

Jag beslutade mig för att ta saken i egna händer och skotta undan snön på min uppfart.  Jag tog skyffeln i ett bestämt grepp och började skyffla.
Där jag stog och skyfflade och visslade på "highway to hell" fick jag en enorm snöboll i nacken.
Jag såg mig förvånat om och fick då en snöboll i nacken från andra hållet.
"va fan" utbrast jag och försökte hålla humöret under kontroll.
Jag spg mig nogrannt omkring. Ingenting bakom husknuten, ingenting där.
Undersökte andra husknuten med samma resultat.

Plötsligt hör jag ett himmelskt joddlande bakom mig och vänder mig om.
Där står hon, den vackraste kvinnan på jorden, i ett änglaliknande sken. Det var den vackraste kvinnan och den vackraste sången. Jag känner igen melodin och börjar nynna med och vaggar i takt samtidigt som jag försöker klura ut vilken låt det var. Melodin var fin.
Jag går närmre för att vidröra henne när jag råkar snubbla på en sladd,
*plupp* sa det när en kontakt åkte ur någonstans
I samma sekund slutade skenet runt kvinnan och förvandlades till en kille i övre tonåren, med blond peruk och lucialinne. Han började skratta och jag kunde se ett tandlöst leende; AHA tyskarna!!
Bakom honom hoppade 18 andra tyskar upp ur snön och skrattade hysteriskt.

Plötsligt slog det mig, melodin var "deutschland über alles".

Jag harklade mig för att försöka förklara att jag förstod allting i början med spelade med för att dom skulle få sig ett gott skratt. Jag hann itne börja ursäkta mig förän jag var nedbombad av 19 grässnöbollar. När jag skrapat bort snön från ansiktet får jag syn på den siste tysken som jäktat springer runt husknuten.
Jag tar min famn full med snö och springer in i min stuga.

När jag kommer ut är det helt öde. Inte ett fågelkvitter hörs.
Jag går ut med två hinkar och låtsas som ingenting. Jag hör fotspår i den knastrande kramsnön och duckar precis i tid; en perfekt undanmanöver. Bollen flyger en milimeter över mitt huvud.
Jag ser fler tyskar tona upp i ögonvrån och jag är blixtsnabb i mitt handlande.
Jag tar den ena hinken och försöker kasta iskallt vaten på dem, men hinken är tyngre än jag trott och jag tappar greppet och hälften av vattnet skvätter upp på mig.
Fan
Jag får fler bollar i ryggen och jag tar min andra hink och häller ut innehållet:
ISBOLLAR med HÄFTSTIFT i!
AHA!

Jag börjar en slags försvarsdans och kastar bollar vilt omkring mig. Ingen träffar.
Där jag är helt upptagen med att hålla koll på både armar och fötter märker jag inte hur jag halkar på den nyblivna ifläcken och slår i bakhuvudet i marken.

Jag vaknar upp 1 timma senare nedgrävd i snön.
Ovanför mitt huvud står ett kors "Mr Turtle. RIP 2007".

Idag var jag i datasalen på matrasten. Där jag sitter och surfar ¨på coola sidor hör jag ljud från lufttrumman. Jag var helt ensam, så jag kunde låta min nyfikenhet leva sitt eget liv. Jag ställde mig på en bänk och kröp in i lufttrumman. Väl inne kunde jag höre rösterna tydligare. Vad var det för röster om inte tyskarnas! HAHA! Nu hade jag min chans att kunna smyga ¨på dem och spionera på deras planer. Jag kröp och kröp och kröp. Av lukten att döma kröp jag över 3 toaletter och rektorns kontor. 

Min byxa fastnade i en skarv, men eftersom jag var framme vid lokalen där tyskarna vistades tänkte jag att jag kunde ta loss mig på vägen tillbaka.
Jag låg där och granskade människorna, jag kunde räkna till 19 tyskar och 2 kvinnor. Vilka kunde dessa två kvinnor vara? Jag kisade med ögonen för att kunna se och märkte till min fasa: PREEM KASSÖRSKORNA!

Där jag låg uppe i lufttrumman och sneglade på tyskarna och preemkassörskorna när de smed onda planer kunde jag plötligt höra hur en skruv faller ner på golvet; i samma stund som skruven nuddar golvet faller jag handlöst ner på den öppna kopiatorn. Fortare än kvickt ställer jag mig upp på kopiatorn i någon slags ninja-försvarsposition. Det blir knäpptyst, alla stirrar på mig med öppen mun.
Tjejerna börjar skratta och pekar mot mitt skrev.
Den sekunden som jag tittade ner och förstod vad som hänt kändes som en hel evighet. Jag tittar ner och märker till min fasa att byxorna hänger ovan mitt huvud och dinglar, dom sitter kvar där dom fastnat uppe i trumman.
Tyskarna skyndar sig att trycka på PRINT-knappen och ut flyger hundratals bilder på mig när man ser hela klasen samt mitt fejs.
"Surprise, Mr Turtle" skrattar Hitler samtidigt som vi båda slänger oss efter pappersbunten. Det efterföljande kaoset resulterade i att vi; jag och hitler; på något sätt kom ut i matsalen och bråkade. Där satt den sötaste tjejen på skolan, och jag som är lite macho av mig skulle förstås visa vem det var som bestämde; Inte var det tyskarna iaf! När jag till slut lyckats sticka honom med två gafflar och kittlat honom tills han gav sig ställer jag mig och håller upp pappersbunten och gör ett "victory"-tecken med fingrarna, blinkarr mot tjejen och utbrister
"man måste tänka förebyggande, vem vet när dom ska försöka ta över världen nästa gång", jag skrattade till.
Det var knäpptyst.
På given signal började alla skratta och peka, jag som trodde att de skrattade åt det jag nyss sa gör victory-tecknet och ställer upp på ett par fotografier där jag stod med ena foten på tysken.
Plötsligt slår det mig:
Mina byxor!!

Där stod jag i bara strumpor och tröja. Hade helt glömt bort att byxorna hängde kvar i lufttrumman.

Helt övergiven, utan en endaste människa till hjälp, och utblottad för hela skolan. Det var inte riktigt så jag hade tänkt att presentera mig för den sötaste tjejen i skolan..

"ikväll är det fest på g" sa jag för mig själv där jag stod och gjorde i ordning mig för avfärd.  Ögonen lyste och en rysning av förväntan steg i ryggraden som tycktes beröra varenda lem. Jag log av välbehag.

Jag tog min gräsklippare till festen, den kan jag ju alltid hämta dagen efter, lika bra att nyttja den när jag ändå köpt den! tänkte jag.

Sagt och gjort; den är ganska praktisk ändå; förutom när man åker på en isfläck och kanar ut på fel sida av vägen och upptäcker ett möte med en lastbil. Och i sista sekund lyckas styra tillbaka igen.

Det hände mig 3 gånger på väg in till festen.

Väl framme började festen sin gilla gång. Folkanlände och jag stod för fest-snackset: salta pinnar, som förövrigt är roligare att kasta på folk än att äta dem. Jag blandade min första drink som genast satte hormonerna i rusning. Efter att ha jagat och pussat på varenda tjej (mot deras vilja) gick jag och började dricka av den nyblandade drinken. Aldrig har jag smakat något så gott, inom loppet av några minuter satt jag med min tredje drink i handen och beklagade över mina sorger. "Tyskarna är elaka människor" snyftade jag mellan drinkarna.

Efter ett tag skulle vi samlas inne i sovrummet allihop! Vi körde sanning eller konsekvens och när det blev min tur sa jag genast "Konsekvens!".
"Okeeeej! Hmmm, gör helikoptern!" sa en tjej och alla skrattade.
Jag ställde mig självsäkert på golvet och bad dem sätta på musik. BeeGees löd hur högtalarna och jag sträckte ut mina armar och började snurra!

Som jag snurrade.

"JAG FLYGER! JAG FLYYYYYGER!" skrek jag och tittade upp i taket med ögonen stängda. När jag sedan gått in för landning och öppnar ögonen ser jag att alla tittar stumt på mig med munnarna öppna. Jag rättar generat till skjortan som blivit lite skrynklig och sätter mig på min plats och harklar mig. Alla tittar på mig.
Efter en stunds pinsam tystnad börjar en av killarna klappa händerna "wow, mannen! du är cool!" sa han.
Jag tror han var hög.

Jag åkte hem på min gräsklippare, men den här gången var det inte p.g.a. is som jag åkte på andra sidan vägbanan.
Och efter att ha tjuvknackat på hitlers dörr för att sedan livrädd springa och gömma mig bakom en buske, går jag till sängs och sover hela natten.

Efter jag skrev föregående inlägg började ögonen tynga och jag beslöt mig för att avnjuta en god natts sömn. Efter den dryga timma jag lyckats sova vaknar jag av ett högt duns. "vad kan det ha varit?" tänkte jag för mig själv när jag gick för att undersöka saken närmre.
När jag undersökt så det inte varit kylen eller spisen som exploderat hör jag någonting utanför mitt fönster

Jag kikar genom gardinen och det enda min blick fäster sig på är en stor vit blaffa med några gröna detaljer: EN TYSK SNÖBOLL!
Bakom bollen dyker ett belåtet flin upp och skrattar mig rakt i ansiktet och innan jag själv ens hinner reagera har jag vinterjacka och handskar på mig och är i full fart att springa ut.
"DÖ TYSKJÄVLAR" skriker jag i ett tappert försök att skrämma dem och att hålla blodtrycket i schack.
De tittar likgiltigt på mig, 2 av dem skrattar, ingen förstår vad jag nyss sa.
"DÖÖÖÖÖ SA JAG!!" samtidigt som jag tog upp och kramade den hårdaste snöboll som någonsin kramats.
Dom tittar på min hand med bollen i och utbrister;
"Ah, you wollen to join us in der schneekriege!" utbrister dom.
"OM jag vill" säger jag hatiskt och kastar min snöboll, som träffar ledaren (hitler) rakt i ansiktet

De efterföljande minuterna, som förde med sig stor förödelse här på campingen, kan bara liknas vid tjernobylkatastrofen. Jag tappade helt kontrollen och tog ett stadigt tag i min snöskyffel med ena handen och min sopborste i den andra. I ett tappert försök att likna Donatello i turtles lyckades jag knocka ner två tyskar, en bil, ett oskyldigt barn, samt mig själv. När jag efter c:a 30 minuter vaknar upp ligger jag mitt i förödelsens centrum, omringad av 19 arga tyskar. Nu vet jag hur judarna måste ha känt sig.

Jag kan bara konstatera att tyskarna, efter viss överläggning ,vunnit den första matchen; trots mina goda odds.

Jag var på Preem idag för att lämna tillbaka gräsklipparen; men deras kassapparat gick tydligen sönder precis innan jag kom, så de kunde inte göra några återköp. Jag skulle komma tillbaka om ett par veckor.
Vilken tur att det var 30 dagars öppet köp!

Idag har det snöat. Det är nästan lika mycket snö som när man normalt inte kan gå till skolan i södra sverige.
En sån där dag då man med en viss lättnad tittar ut genom fönstret. "Nej, jag kan tyvärr inte gå till skolan idag", jag har helt enkelt snöat inne; konstaterar man tyst för sig själv.
Men,
Det finns ett problem
Det här är norrland, här kan man itne snöa inne; här skiter man i att det är -30 grader, ut kan man alltid gå!
I södra sverige hade infrastrukturen stannat upp, stora rubriker på kvällstidningarna "kaos". Här skrattar man gott för sig själv och tar fram hundspannen, och sparkarna.
ALLA är väl förberedda på att snön ska komma
Min hyresvärd har till och med delat ut varsin skyffel och kvast; utifall att vi skulle snöa inne, så vi kan ta oss ut.
"Här får du en skyffel!"
"vad ska jag med den till?"
sedan gick han skrattandes iväg.

De enda som är lyckliga över denna väderomställning är så klart samerna som nu kan ta renen och släden fram på stan, och något förvånande: tyskarna.
Tyskarna ÄLSKAR snö, och allt som med den kommer; kyla, blött, tjocka kläder, kyla
Det som chockerar mig (eller inte) mest är: Tyskarna älskar snöbollskrig.. Tröttnade dom itne på första och andra världskriget? Här ute springer 15 galna tyska killar och skriker "SCHNEEKRIEGE!" och kastar snö helt vilt omkring sig. Faktum är att dom itne kan krama en riktig hederlig snöboll! Deras snöbollar består endast av snö och lite upprivet gräs. Landet som har haft den främsta vetenskapsmannen genom alla tider gör snöbollar av GRÄS?? Vart tog den gamla snälla ISBOLLEN vägen?
Ja, men tyskar: In i huset med en famn med bollar och skvätt vatten på dem, så ska ni se. Era motståndare kommer falla fortare än tredje riket.

Jag ska springa ut och skrika till rösten spricker och stämbanden blöder :
"HÄR SKA NI FÅ PÅ FAN FÖR ALLT NI GJORDE MOT JUDARNA!"

Med facit i hand (från första och andra världskriget) har jag stora odds att vinna kriget mot tyskarna.
Näsben, Hej då

Idag närmade jag mig preem-macken . Jag hade planerat allt jag skulle köpa; en pollypåse till mig och en djupfryst fiskgratin till mamma; det var allt.
Jag öppnar dörren och möts av expeditens falska leende bakom disken. Hennes ögon följer mig slaviskt
Jag vänder mig mot godishyllan, mina steg blir än mer nervösa när jag upptäcker att det står en annan expedit och plockar i hyllan, även hon fäster sina ögon i mig.
"Hej lille pojk"
Godishyllan är trång, det finns inte plats för att möta någon, och där står hon och blockerar den västra sidan, vilket innebär att jag bara kan ta mig ut på den östra sidan.
Just när jag vänder mig om för att gå till kassan med min pollypåse möter jag kassaexpeditens leende
"så du är sugen på polly, du?"
"ja" sa jag med ostadig röst och tittade nervöst på expediten bakom.
expediten framför mig tog ett tag om mig och satte sig på huk, "inte ska det väl räcka med 1 pollypåse?"
Den andra fyllde i "nej, nog ska du väl köpa lite mer?"
"Vad sägs om en gräsklippare?"

Just då kom en ny kund in i butiken och de båda släppte mig och fokuserade på den nye,
Jag halvsprang ut, nykissad och utan godis.

men beslutsamma steg bestämde jag mig för att gå till konsum istället, där är godiset mycket godare och någon krona billigare! jag går fram till hyllan med pollygodisar, tar min påse och möter preem-expeditens leende på andra sidan hyllan.
"Jaha, du köper på konsum istället" ler hon.
jag tar ett par ostadiga steg bakåt och halvspringer till frysdisken för att hämta mammas gratin.
jag drar upp frysluckan och böjer mig ner för att ta upp paketet och under paketet ligger preem-kärringen och ler
"här finns det inga gräsklippare, inte"
"nej.. eh.. j-j-jag vill b-bara..." stammade jag
"..bara köpa en gräsklippare" fyllde hon i leendes.
Åter igen sprang jag därifrån för att ställa mig i kassakön, den var kort, bara en person framför mig.
Väl vid kassan tittar tanten i kassan upp mot mig
"hej pojk"
det kan inte vara sant! Det är fucking preem-expediten som sitter bakom kassan!
"var det bra så? inget annat?"
"vad sägs om en gräsklippare?" säger kvinnan bakom mig = expedit nr 2

Den dagen tjänade preem 17000 kr