yerushalaiym

"Välkommen Dennis! Vad kul att du kunde komma!" utbrast Laura när hon slagit upp dörren som nästan träffat mig i pannan.
Hennes make Thomas dök upp från köket när jag klivit in i hallen för att klä av mig "Men tjena Denkan!" skrockade han och gav mig en smärtsam, grabbig dunk i ryggen. Jag stämde in i hans skrockande och därefter dök kreativa-Lars och Maggan upp för att hälsa på mig. "Det var länge sedan! Alltid kul att träffa dig, Dennis" sa de i kör och tog i hand. Jag log till svar.
Det var inte det bästa stället att fira midsommar på, och inte heller det bästa sällskapet. Men vad gör man inte för att hålla en tradition vid liv?
Jag tog en välkomstdrink och gick in i vardagsrummet för att hälsa på barnen.

Laura var den typen av kvinna som planerade allt i minsta detalj, ett schema med detaljer som slaviskt måste följas. och sedan jag kom någon minut för sent spenderade hon den närmsta timman i köket för att kunna korrigera schemat samt meddela att kvällen troligtvis skulle förskjutar tio minuter framåt, om vi inte kunde tjäna in den förlorade tiden under pausen mellan allsången och diktläsandet. För att försöka ge ett spontant intryck har hon övat in ett tillgjort fnitter som hon lägger av varje gång hennes make säger något, eller när det händer något oplanerat.

Thomas var hennes äkta hälft, raka motsaten. Den spontana mannen som inte alls vill planera, inte ens maten. Allt ska vara spontant och käckt. Inget skulle vara planerat; förutom alkoholintaget, som var planerat att nå en maximungräns varje år.
Kreativa-Lars och Maggan var paret som mer känns som syskon. Lars var även musiklärare och älskade allt som hade med musik att göra. Maggan däremot var av den nervösa sorten som vill göra allt gott, men misslyckas i klumphetens namn.

"Då kan ni gå ut och sätta er i partytältet vid era namnbrickor så skall maten serveras om 4 minuter, se så. Rappa på." fnissade Laura.
"Det finns ett barnbord och ett bord för oss vuxna" tillade Thomas; "Eftersom du inte har något sällskap ikväll får du sitta vid barnbordet, Dennis". Han böjde huvudet i 45 grader bakåt och skrattade åt 'skämtet' så hela kroppen hoppade.
"Men thomas då!" fnissade Laura och daskade till honom i rumpan. I samma med dasken rapade thomas och skrattade än mer.
Förmodligen hade Laura planerat det första skämtet, men rapen var oplanerad vilket fick henne att bli röd i ansiktet och stressad av insikten att ha förlorat 3 sekunder av den planerade tiden. För att få igen den tiden struntade hon i att invänta oss andra på den årliga skålningen.

Efter måltiden hade dukats av meddelade Laura att vi hade 20 minuters paus, och då fick vi itne vistas i partytälter, för det skulle komma en överraskning.
Alla förflyttade sig inomhus och småpratade medan barnen försvann in på sina rum.
 Vi kunde höra hur Laura visslade där ute när hon gjorde iordning överraskningen
"Så ja, välkomna ut" hon stack in huvudet genom altandörren och log förnöjt.
Väl där ute möttes vi av samma tält som vi lämnade 20 minuter tidigare.
"Var fan är överraskningen?" svor Thomas.
"Ser ni inte?" fnittrade Laura lite nervöst.
Det blev tyst och alla såg ut som frågetecknen.
"Ja, nu ser jag. Laura har oppererat brösten" skrockade Thomas. 
Lauras ivriga fnittrande försvann.
"Jag har bytt ut servetterna.. Istället för blå-gula så har vi gul-blåa", sa hon som om det varit världens mest självklara sak att lägga märke till.
"Ja, det såg jag med ens jag klev ut här, Laura" smörade jag.
Laura började fnittra och vände på sig för att hämta efterrätten.

Vi åt efterrätten och hade det riktigt trevligt. Vi sjöng allsång och hade tjänat in de förlorade 10 minutrarna. Under allsången stoltserade Kreativa-Lars och Maggan med stämsång i alla Lasse Berghagens låtar och sjöng även "det ska va gamla låtar" i klassisk family four-tappning. Kreativa-Lars hade även med sig sin gitarr som han stolt spelade på, medan Maggan stod bredvid och kompletterade med hennes allt för nasala sopran-stämma.
Thomas som är den mest omusikaliska som vandrat på denna jord försökte dricka öl i takt med musiken.

"fetter å arslen, dä ä fan dä bästa som finns" säger Thomas när musiken tystnat. Han ser sig rödögd omkring för medhåll. Den enda som fnittrar är Laura, ett nervöst skratt; ett skamset skratt.
"ja då var det dags för lekarna då" fnittrar hon i ett försök att byta samtalsämne. Vilket hon lyckas med.
Först ut var den traditionella leken Kast med stövel, som jag skulle tagit med mig. Med huvudet i det blå glömde jag det. Thomas som fått i sig för mycket tycks få en snilleblixt och föreslår "kast med litet barn" istället; ett barn mer eller mindre gör väl inget, eftersom dom ändå var oplanerade, argumenterade han.
Laura fnittrade än mer. Ett tag trodde jag hon skulle kissa på sig.
Nu var det dags för kreativa-Lars att göra entré:
"Vi kan ta ett par vanliga skor och knyta ihop snörena och försöka kasta!" Maggan blev helt tänd på Idéen och sprang in för att leta ett par passande skor. Laura började argumentera till att det inte alls går för sig, kast med stövel heter så av en anledning. Hon drog en fantastisk liknelse: "Hur vore ett förhållande utan en kvinna"
"underbart!" skrockade Thomas där han knappt kunde stå på benen och halsade tyskimporterade öl.

Jag kan inget annat än att hålla med.

Det slutade med att Kreativa-Lars och Maggan stod och lekte "Kast med två ihopknutna skor", Thomas satt i partytältet och försökte läsa ölens innehållsindex på tyska och Laura gick in i köket och grät över hur hennes perfekta midsommar förstörts p.g.a. "ett svin till make".
Thomas och Lauras dotter kom ut med ett meddelande från sin mor "Pappa, mamma säger att om du inte hasar ditt fulla arsle in i köket så är det du som kommer agera julskinka nästa år."
"Är det nån som ska röra på sig så är det den feta kossan som står där inne å bölar!" skrek han och salivet flög åt alla håll.
Han har alltid varit så charmig, Thomas.

Jag gick i samma minut som Kreativa-Lars och Maggan bestämde sig för att sjunga lite "stämningshöjande" musik.
På avstånd kunde jag höra hur Laura skrek i köket och hur duon stod utanför och sjöng "always look on the bright side of life"