yerushalaiym

Ljuset i föreläsningssalen släcktes ned och en ensam spotlight riktades mot katedern.
Där uppå klev jag iklädd en svart smoking, lackskor, en piffig hatt och en käpp av bästa kvalité.
Jag stod med ryggen mot publiken och sträckte ut en hand och började knäppa i takt med den startande musiken.
"New York" av Frank Sinatra började spelas och jag vänder mig om och möter lampan och publiken. "Start spreadin' the news" sjöng jag och gjorde några väl inövade danssteg med min käpp.
Publiken älskade mig, jag sjöng för dem, och de levde för mig. Allt kretsade kring detta ögonblick inne i den nedsläckta föreläsningssalen.
Folket utanför hör och kommer in, snart är salen propp-full och jag sjunger för full hals. "Neeeeew yoooork".
Längst fram står tjejer i alla storlekar och kastar trosor och pengar mot mig. Jag ler i strålkastarljuset och tar i ännu mer, från tårna upp till huvudet.
Jag avslutar låten och öppnar ögonen och ser klassen sitta där förvånad.
Jag tittar på mig själv och ser att jag har mina vanliga kläder på mig och i handen har jag pekpinnen och på huvudet en djup tallrik från skolbespisningen.
Det jag uppfattade som trosor och pengar var tuggummi, suddi och pennor.
Jag ursäktar mig och tar ett tuggummi från mig tröja och går tuggandes ut med svansen mellan benen.